Förödmjukad och tacksam

Hej! Var ett tag sen sist. Har fastnat i för-mycket-att-göra-och-alltför-lätt-att-glömma-bort-att-stanna-upp-och-känna ett tag. Men nu så!

Satt på balkongen i den ofattbara värmen (25 grader varmt i maj!!) och stannade upp alldeles nyss. Och då kom ett minne till mig. Jag var väl en sådär 14-15 när jag såg Robin Hood- Prince of thieves på bio och en liten detalj har fastnat hos mig. Var en scen där broder Tuck (hette han verkligen det?) blir omkullriden, drattar på ändan och får ett fat öl över hela sig och så säger han: "Thank You Lord for teaching me humility" Ungefär "Tack Gud för att du lär mig ödmjukhet/förödmjukan. Och jag blev jättearg! Vaddå!? Ska man bli tacksam för att nån förödmjukar en. Och va faan är det för gud som förödmjukar. Näe jag skulle minsann vara duktig och kämpa för att bygga upp ett liv och en självbild jag kunde vara stolt över. Och inte låta nån ta det ifrån mig!

Idag har jag ett helt annat perspektiv. Såhär 20 år senare och efter att ha kraschat in i den välkända väggen så tackar jag också för ödmjukheten. Jag är faktiskt tacksam för att livet har förödmjukat mig en hel del. Tvingat mig att stanna upp och känna efter. Tvingat mig att uppleva hur det är att inte längre kunna vara duktig och prestera som en duracel-kanin. Tvingat mig känna skammen och förödmjukelsen. Och tålmodigt lärt mig att det faktiskt inte är så farligt. Att det finns något annat än kamp och prestationer.

Smaka på orden: öd-mjuk. Mjuk inför ödet. Och för-öd-mjukad. Blivit mjuk inför ödet redan innan det hänt. Jag tror att det är det som är riktig styrka, riktig levnadskonst. Att böja sig och följa med i det som sker och inte bara kämpa emot hela tiden. Då blir livet mycket lättare. Kan liknas vid en båt som försöker segla rakt mot vinden och inte kommer nån vart alls, medan den som böjer sina segel, följer med vinden och kryssar sig framåt tillslut kommer dit den vill. Eller kanske t.o.m. hamnar på ett ännu bättre ställe än den kunnat tänka ut själv =).

Så tack Broder Tuck för påminnelsen! Och tack livet för att du lärt mig leva på riktigt istället för att springa fram som en maskin och missa allt det där vackra som bara syns när man stannar upp och följer med i flödet. Tack!

Kram på er och passa på att njuta idag! =)

En smörgås med extra mycket kärlek

Underbara människor! Har du tänkt på hur mycket fina människor det finns därute? Såna som stanar och frågar hur det gick när du drattat på rumpan i halkan, kassörskan som mitt i stressen ger dig en komplimang för din färgglada mössa, eller hundägaren som skiner som en sol när du stannar och gosar med hennes glada och sociala hund. Det finns faktiskt kärlek lite överallt om man bara höjer blicken och släpper in alla de där fina små mötena i vardagen.

Fick ett sånt fint möte häromsistens när ett ungt par kom in på kaféet där jag jobbar. Jag var lite virrig så jag frågade en gång till att "visst var det rågbröd med hommous ni ville ha?" varpå den unga mannen svarade "Ja och så med extra mycket kärlek!". Jag blev så varm i hjärtat av den önskan och lovade att det var precis vad de skulle få. När jag sen kom ut med deras smörgåsar och sa "Två rågbröd med hommous och extra mycket kärlek" så sken de lika varmt som jag. Tack så mycket! Underbara människor!


Och tack till just dig som hittat hit till positivitetsbloggen. Du värmer mitt hjärta! =)

Solsken som går rakt in i hjärtat

Tänk vad fantastiskt det är med solsken! Hela världen förändras från vinterdassigt tristgrå till gnistrande, energisprakande härlighet som går rakt in i hjärtat. Hade en jättefin dag i går. Skidorna följde med ut på den soldränkta isen, tillsammans med sojakorv och min älskade. Och när vi satt där i snösoffan och tittade på allt det vackra så kände jag till min stora glädje att solen faktiskt börjat värma lite nu och jag tror till och med att jag fick några nya fina fräknar. =) Det börjar gå mot vår!! Tack solen för att du lyser upp mitt liv. =)

Avslutar med några kloka ord från nån jag inte vet namnet på:

"Fråga inte vad världen behöver.
Fråga istället vad som får ditt hjärta att sjunga.
För vad världen behöver är fler människor
med hjärtan som sjunger."


Kram på er!

Nu är det faan dags för lite positivitet!

Hej! Nu börjar det. Nu såhär mitt i kyliga, mörka vintern känner jag att det blivit dags för lite mera positivitet i mitt liv. Så här tänker jag skriva om allt som gör mig glad, som ger mig hopp, får mig att känna kärlek och tacksamhet, samt sånt som får mig att se världen lite ljusare. Jag hoppas att jag på så sätt kan påminna mig själv om allt som är fint och fantastiskt här i världen, att liksom se de vackra blommorna i parken istället för den där slängda tomburken. Och förhoppningsvis kanske jag kan sprida lite posititivet till andra också. =)